Nånting annat.
Skogen är tyst, vågorna slår mot klipporna. Här har tiden stått still. På samma sätt har vågorna slagits mot denna klippa och sakta slipat den hal. Träden har vuxit sig starka och lagt sina rötter djupt. Det har tagit tid. Men nu är dem starka och ståtliga. Räven som jagat sig trött sätter sig en bit in i skogen, gömd. Han syns inte när han tittar ut över vågorna, han känner vinden blåsa genom hans päls. Han ser förbi, över vågorna, till andra sidan. Där är det dunkelt och grått. Röken reser sig från dom enorma skorstenarna av betong. Artificiellt ljus sprider sina strålar upp till stjärnorna och skymmer dem. Ljud från stora maskiner som expanderar det stora grå. Människoskapade skogar, med lagom avstånd till varje träd. För varför låta dom växa fritt och vilt? När man kan effektivisera? Varför konsumera lagom mycket, när man kan effektivisera? Varför leva livet som det är, när man kan effektivisera?
Räven reser sig smidigt och går mot sitt gryt tänkades; En annan skog, det är en annan skog.
Fiske och annat.
Som sagt imorn är det dags, jag och en kompis ska inleda säsongen. Fast vi var faktiskt och tjuvstarta lite redan idag. Och det slog oss vilken värdelös stad eskilstuna faktiskt är. Det finns inget att göra här. Vi kom inte på nånting, efter vi fiskat lite alltså. Blev så jävla kallt och det regna. Och utan ens ett hugg så tappar man sugen ganska snart.
Så vi åkte och kolla på min MC lite. Verkar som han med ska fixa MC kort i sommar. Så det blir ju trevligt. Att ha någon att glida runt med. Annars har det varit fullt upp. Varit märkligt trött. Har väl varit mycket itag. Mest jag själv som stressar upp mig tror jag. Jag är rätt duktig på att tänka på ALLT samtidigt. Så, dags att sortera hjärnan lite tänkte jag, och tog mig ett bad. Och det hjälpte faktiskt. Känner mig lugnare nu :o)
Rätt svårt att skriva när man har en dotter som klättrar på tangentbordet. Haha! Hon har varit lite snuvig itag, blir väl så när dom börjar dagis antar jag. Massa baskilusker och grejor :) Men hon är i farten ändå. Om man ändå kunde varit barn lite längre. Vilken underbar tid det faktiskt var, men det insåg man inte då. Varje dag var ett nytt äventyr. Att bege sig in i skogen ensam var ju nästan som att bestiga ett berg. Utan syrgas. Sen när man började närma sig tonåren tjuvrökte man. Vilken adrenalinkick. Sen gjorde man ju lite andra bus i unga år. Inget allvarligt men, inget jag vill ta upp här. Men nog saknar man det.
