.

Every day with you, deserves two mornings.

Ja man ska väl inte klaga, vad vet jag.

Vi har ju så jävla dålig sjukvård i Sverige. Öppen akut dygnet runt, men vafan gör det när man gjort illa tummen mitt i natten och måste sy. Sitta där, kanske 4 TIMMAR?! VA!!!!!

Någon annanstans i världen.

Jag skar mig på yxan, jag gick till vår medicinman, han sa att gudarna log mot mig, och att det skulle läka, likt min far är jag stark, och mitt kött helar sig som solen värmer gräset.



Bara en liten tanke som for förbi.

Så, hur är den perfekta människan? Framgångsrik? Eller.. räcker det bara med rik nu för tiden? Det sjukaste, jag sett på tv.
Är dessa världsbarn som finns, som man kan ge en 100 lapp varje månad. Skitbra, tycker jag. Sen... fick jag reda på
att man får brev av dom? I stil med "oh tack för pengarna, idag käka jag ris"? Så är det nån idiot, som säger. "Man får
så mycket tillbaka". Jag tror säkert att barnet i fråga är riktigt glad, men det känns ändå som man köper någons kärlek.
Det finns andra som också köper kärlek, dem kallas torskar. Är vi så jäääävla fattiga på kärlek här i väst så vi ska börja
transportera kärleksfyllda brev, skrivna av fattiga svältande barn med?! KAN VI INTE BARA GE DOM DEN DÄR 100 LAPPEN, OCH LÅTA DOM
VARA I FRED?! "nooo noo you have to write letter too them or else no moneeey" Svär, det låter så. Så medans barnet sitter där,
och prostituerar sig i form av teckningsritning. Lagar någon maten, serverar den, på det skitiga bordet. Mannen som tar teckningen,
tar med all största säkerhet med sig pennorna, och kritorna. Sen sitter dom där, och äter sitt ris. Medans brevet, addreserat till
Ursula 58 i Falun når sitt mål. Hon öppnar det, och fylls med en sådan jääävla vällust så att det är äckligt.
Så, hur är den perfekta människan? Framgångsrik? Eller.. räcker det bara med rik nu för tiden?
Det sjukaste, jag sett på tv.Är dessa världsbarn som finns, som man kan ge en 100 lapp varje månad. Skitbra, tycker jag. Sen... fick jag reda på att man får brev av dom? I stil med "oh tack för pengarna, idag käka jag ris"? Så är det nån idiot, som säger. "Man får så mycket tillbaka". Jag tror säkert att barnet i fråga är riktigt glad, men det känns ändå som man köper någons kärlek.
Det finns andra som också köper kärlek, dem kallas torskar. Är vi så jäääävla fattiga på kärlek här i väst så viska börjatransportera kärleksfyllda brev, skrivna av fattiga svältande barn med?! KAN VI INTE BARA GE DOM DEN DÄR 100 LAPPEN, OCH LÅTA DOM VARA I FRED?! "nooo noo you have to write letter too them or else no moneeey"
Svär, det låter så. Så medans barnet sitter där,och prostituerar sig i form av teckningsritning. Lagar någon maten, serverar den, på det skitiga bordet. Mannen som tar teckningen, tar med all största säkerhet med sig pennorna, och kritorna. Sen sitter dom där, och äter sitt ris.
Medans brevet, addreserat till Ursula 58 i Falun når sitt mål. Hon öppnar det, och fylls med en sådan jääävla vällust så att det är äckligt.

;o

Dagen följer spår igen. Men dessa går bara runt runt. Förut kom det nya vägar, nya saker att se.
Nu är det bara som en lång repris. Förutom ibland, detta är vad Gojan, min lärare prata om.
Också han var fast i spår. Och uppenbarligen, eftersom han var närmare 60, hade han inte kommit ur dom.
Men jag tänker inte vara fast här för evigt. Jag ska bara hämta andan. Sen jävlar. Jag ska suga
saften ur livet som en vampyr. Jag ska ha tillräckligt så det rinner ur min mun. Floder av liv, vid
mina mungipor. Och när jag ligger, och ska dö. Ska jag le.
Dagen följer spår igen. Men dessa går bara runt runt. Förut kom det nya vägar, nya saker att se.
Nu är det bara som en lång repris. Förutom ibland, detta är vad Gojan, min lärare prata om.
Också han var fast i spår. Och uppenbarligen, eftersom han var närmare 60, hade han inte kommit ur dom.
Men jag tänker inte vara fast här för evigt. Jag ska bara hämta andan. Sen jävlar. Jag ska suga
saften ur livet som en vampyr. Jag ska ha tillräckligt så det rinner ur min mun. Floder av liv, vid
mina mungipor. Och när jag ligger, och ska dö. Ska jag le.

Ooh Award ;D

Fick en award från en go vän ;D
Det är bara att tacka Troxxiii :D
Hennes blogg hittar ni här http://blackorchiid.blogg.se :)

..

As our minds grow small. A mind of ice and stone, rock hard feelings, cold thoughts. I still beg my mind too freez more, too accomplish my goals. My goals wich are of ice and stone. When I reach the tipp of the goals. I will no longer belong to humanity. I will belong to me. Free in my own world. And when I stand there and gaze back on my life, I will smile and feel pity. I am coming, sweet stone, unforgiving ice.
/Marcus Sandström 20/10-10

Renew.

Vad världen kan krympa. Av bara några ord är min livsordning omställd. Det som var sant förut, är tydligen falskt idag. Man sitter, och tänker. Till ingen nytta. Vart ska jag ta vägen nu? Eller ska jag bara leva och löpa linan ut? Nej, jag hoppas inte det. Men just nu, ska jag finna mig själv. Och i samma veva kanske även finna andra. Sen måste jag föda min äventyrslystna sida. Eller måste och måste.. Men den är lite hungrig. Det känns rätt, det tyckte nog den andra parten med. Verkar så i alla fall... Med tanke på en del saker.

Sen har jag funderat med. En superviktig detalj! Att nu. Måste jag verkligen hålla koll på hur mycket toapapper jag har kvar. Likadant måste jag lära mig hur de här mystiska apparaterna i köket fungerar... De skrämmer mig lite. Så oskyldigt vita, men sliter kött och grönsaker i stycken. Nejdå. Det är inget fel på burkmat.. Levde på det i ett år förut. Sen är inte all mat komplicerad, bara när man behöver blanda grejor.
I övrigt så ser mitt vardagsrum ut som rymden. Men jag får tillbaka min gamla soffa i helgen, plus ett bord. Sen har jag några idéer på tavlor. Inte riktigt bestämt motiv än. Men det blir nog något eget. Kanske till och med gräver upp min kopia av photoshop. Kan vara kul att sätta lite personlig prägel på det hela. Kan även behövas för det egna sinnestillståndet. Eftersom det är bara jag, och ibland min dotter som bor här. Och henne saknar jag till döds. Direkt hjärnan ska koppla av sätter hon sig på hornhinnan. Och där förblir hon, tills hon blir suddig av salta tårar. Men det blir väl bättre. Men jag kommer nog alltid sakna henne lika mycket mellan varven då hon inte är här.
Nu är det så att jag inte ska kräkas för mycket privatliv här, det har jag redan gjort. Så nu ska jag sova. God natt gott folk.

Flugsvamp och dildos

I helgen mina vänner, skall vi åter befrukta moderjord, samt förtära öl och göda gräset med vårat urin! Vi skall sjunga sånger som sjungits i generationer, vi ska få smaka naturen, då vi ramlar ihop och får munnen full av gräs(som vi möjligen har gött) För vi äro svenskar, och vi fyller våra bukar tills vi stupar likt karoliner i den hårda kylan! Det är så det ska vara, att vi nordbor gillar att droga ner oss är väl knappast någon nyhet då redan vikingarna drack mjöd och käkade flugsvamp. Och fyllda av ruset av de magiska svamparna stormade kloster och slott! Blåögat var länge en skräcksymbol. Och inte fan är det så konstigt, vem skulle inte bli rädd av någon drogad stolle med en krigsyxa? Sen går det ju att diskutera det här med majstång, och varför det heter majstång. Vissa säger att den kommer inkom i Sverige med hansan, andra säger att det är en gammal symbol för fruktbarhet som användes vid offerfester i forntiden. Jag tror ju då på en blandning. Men jag tror nog utförandet är ganska så hedniskt. För vem får annars tanken att bygga en gigantisk penisattrapp för att sedan köra ner den i marken för att befrukta jorden? Luktar tamefan lite flugsvamp här, tycker jag.

Det bara slog mig.

Att folk man träffat vandrat iväg från ens liv. Folk man faktiskt gillade. Folk man faktiskt kände samhörighet med. Människor som man kunde prata med allt om, utan att verka dum.
Jag saknar min ungdom. Jag saknar friheten att världen låg vid mina fötter. Så mycket att upptäcka. Nyfikenheten, den som sporrade till nya utmaningar. Jag älskar utmaningar, speciellt när dom det ser svårt ut. För jag ger mig inte, det har jag märkt. Att fokusera är något jag är bra på. Att få 3 timmar att kännas som 30 minuter, bara för att man är så inne i nånting. Något som har blivit kvar efter min barndom är min fantasi, inte för jag pratar så ofta om den. Men den är livlig, och ohejdbar. Jag kan sitta och drömma bort mig i världar som inte existerar. Men jag önskar att dom gjorde det. På sätt och vis är jag besviken på världen. Det finns så mycket, men den har så lite att erbjuda. Finns det några riktiga äventyr? Nu menar jag inte sådana äventyr man hittar i kataloger, utan riktiga äventyr. Har dom någonsin funnits? Jag har börjat tvivla. Och det är antagligen därför jag har fantasin kvar. På sätt och vis har mitt äventyr börjat. Dock inte i den episka formen min fantasi framhäver äventyr. Men sanningen är, jag vet inte vart jag är på väg, jag vet inte vart jag kommer hamna, och jag har inte en aning om hur det kommer sluta. Och det älskar jag.

Nånting annat.

Skogen är tyst, vågorna slår mot klipporna. Här har tiden stått still. På samma sätt har vågorna slagits mot denna klippa och sakta slipat den hal. Träden har vuxit sig starka och lagt sina rötter djupt. Det har tagit tid. Men nu är dem starka och ståtliga. Räven som jagat sig trött sätter sig en bit in i skogen, gömd. Han syns inte när han tittar ut över vågorna, han känner vinden blåsa genom hans päls. Han ser förbi, över vågorna, till andra sidan. Där är det dunkelt och grått. Röken reser sig från dom enorma skorstenarna av betong. Artificiellt ljus sprider sina strålar upp till stjärnorna och skymmer dem. Ljud från stora maskiner som expanderar det stora grå. Människoskapade skogar, med lagom avstånd till varje träd. För varför låta dom växa fritt och vilt? När man kan effektivisera? Varför konsumera lagom mycket, när man kan effektivisera? Varför leva livet som det är, när man kan effektivisera?
Räven reser sig smidigt och går mot sitt gryt tänkades; En annan skog, det är en annan skog.

Fiske och annat.

Som sagt imorn är det dags, jag och en kompis ska inleda säsongen. Fast vi var faktiskt och tjuvstarta lite redan idag. Och det slog oss vilken värdelös stad eskilstuna faktiskt är. Det finns inget att göra här. Vi kom inte på nånting, efter vi fiskat lite alltså. Blev så jävla kallt och det regna. Och utan ens ett hugg så tappar man sugen ganska snart.
Så vi åkte och kolla på min MC lite. Verkar som han med ska fixa MC kort i sommar. Så det blir ju trevligt. Att ha någon att glida runt med. Annars har det varit fullt upp. Varit märkligt trött. Har väl varit mycket itag. Mest jag själv som stressar upp mig tror jag. Jag är rätt duktig på att tänka på ALLT samtidigt. Så, dags att sortera hjärnan lite tänkte jag, och tog mig ett bad. Och det hjälpte faktiskt. Känner mig lugnare nu :o)
Rätt svårt att skriva när man har en dotter som klättrar på tangentbordet. Haha! Hon har varit lite snuvig itag, blir väl så när dom börjar dagis antar jag. Massa baskilusker och grejor :) Men hon är i farten ändå. Om man ändå kunde varit barn lite längre. Vilken underbar tid det faktiskt var, men det insåg man inte då. Varje dag var ett nytt äventyr. Att bege sig in i skogen ensam var ju nästan som att bestiga ett berg. Utan syrgas. Sen när man började närma sig tonåren tjuvrökte man. Vilken adrenalinkick. Sen gjorde man ju lite andra bus i unga år. Inget allvarligt men, inget jag vill ta upp här. Men nog saknar man det.

Haha var bara tvungen ;)

Tjejen gjorde en, så jag kan ju inte vara sämre!
Min designade bikini på NELLY.COM

Hjälp mig att vinna, rösta på min bikini här!


Träna... yes!?

Jaha, om man ska ta tag i det här nu då. Det blir nog så idag, nu kan jag inte skylla på snö och slask längre. Och ja, jag vill vara trimmad (trimmad kanske är fel ord) till sommaren, så vad har jag för val, dessutom är det kul när man väl kommit igång. Så idag åker dom på, mina sköna joggingskor. Får se om man ska pressa sig själv tills jag spricker, eller om jag ska öppna lugnt. För jag vet att jag inte kan öppna lugnt. Av någon anledning måste jag springa tills jag inte kan andas eller att benen gör så ont att jag knappt kan gå. haha.
Det va rätt fint när granntanten va ute på balkongen och rökte, hon ser mig komma joggandes, stannar vid trappen.
Jag får ta tag i räcket och hänga på det medans jag tog steg för steg för att låren krampade. Hon log en aning medans jag flämtade "hej" och gick in o la mig på golvet. Men den där känslan att vara helt paj är underbar. Och träningsvärk är skönt. Så det blir nog att halta till jobbet imorn. För nu är det dags att känna sig sund igen. Äta knäckebröd och dricka citronvatten. I och för sig har jag inte fuskat allt för mycket. Men man känner nog att det var ett par månader sen man sprang sist..
Sen såg jag förståss att iphone har en gullig liten app som gör att man ser hur långt man springer och kalorier man bränner, helt onödig. Men... ack så sucktande :D

Söndag

Ursh gillar inte söndagar, det känns bara som en dag av väntan på att börja jobba. Får se vad man hittar på idag, antagligen ingenting :D! Snöar gör det med, massor. Jag trodde min sambo ljög, men nej då det var sant. Hoppas det inte blir mer sen. Jag tror faktiskt alla är trötta på snö. Hoppades snön skulle försvinna helt så man kan ut och jogga utan att bli blöt om fötterna efter 5 meter.. Men men, det får tydligen vänta, tyvärr.. Sitter och flundrar på om man ska sluta snusa, men man blir så jävla koko. Irriterad och lättretlig. Men jag kanske ska göra ett försök i alla fall. Vi får se hur jag gör. Men jag vill fan se grönt gräs nu, hör du det Ida? Dags att sätta igång!

En liten tanke..

Vart är vi på väg. Männskligheten. Vi springer med flaggan i topp som segrare rakt mot vår undergång. Den mest framgångsrika interlektuella rasen av djur, bedragen av sin egen vilja att förändra och förbättra. Små byar blir till stora civilisationer som sprider sina budskap, sin propaganda. Likt cancer växer dom och går inte att stoppa. Supermakter styr, styr den maskin du är bunden att lyda från din första skymt av ljus. Maskinen som ej går att stoppa, går inte att hejda. Den snurrar bara fortare och fortare. Självmorden ökar, likt delfiner dör vi utan anledning i fångelskap, mätta, varma och älskade. Vi vårdar de som är sjuka och har ont tills kroppen gett upp helt. Till vems nytta? Oss själva, våran så kallade medmänsklighet. Låter det inte vansinne, att hålla något levande som plågas? Som att ta in en fågel med brutna missbildade vingar och föda den. Inte ge den friheten att ens dö av egen fri vilja.

Bilar

Det sköna med bilar, är ju att dom går framåt. Men utan batteri blir dagens moderna bilar relativt värdelösa. Speciellt när man ska till jobbet. Tur att man har en snäll pappa som orkar med :)
När jag satt där i kylan och väntade på min far, så kom jag att tänka på, vad skulle hända om någon ond människa drog av en fet jävla EMP över hela Sverige. Alltså electromagneticpulse. Snacka om kaos. Men samtidigt, vilken otroligt skön paus. Jag skulle nog grilla lite hamburgare sätta mig på balkongen och njuta av paniken.

Snöras

Trevlig Söndag, började lite lätt med att skotta snö i 3 och ½ timma. Men det behövdes, mina föräldrars sommarstuga, hade en altan, med tak. Nu är det väl mer en.. Altan utan tak. Det tog en liten stund kan jag lova, krossade plastmöbler, samt ett begravet plasttak men det gick rätt bra. Med lite vilja och motorsågar.
Rätt trist ändå. 


RSS 2.0