Nunk

Skogen är tyst, vågorna slår mot klipporna. Här har tiden stått still. På samma sätt har vågorna slagits mot denna klippa och sakta slipat den hal. Träden har vuxit sig starka och lagt sina rötter djupt. Det har tagit tid. Men nu är dem starka och ståtliga. Räven som jagat sig trött sätter sig en bit in i skogen, gömd. Han syns inte när han tittar ut över vågorna, han känner vinden blåsa genom hans päls. Han ser förbi, över vågorna, till andra sidan. Där är det dunkelt och grått. Röken reser sig från dom enorma skorstenarna av betong. Artificiellt ljus sprider sina strålar upp till stjärnorna och skymmer dem. Ljud från stora maskiner som expanderar det stora grå. Människoskapade skogar, med lagom avstånd till varje träd. För varför låta dom växa fritt och vilt? När man kan effektivisera? Varför konsumera lagom mycket, när man kan effektivisera? Varför leva livet som det är, när man kan effektivisera?